USA

Trots allt detta elände så har jag ju det faktiskt väldigt bra. Den väldigt korta men ändå för långa vintern är typ över och det är varmt och sol igen. Det gör att ALLT blir så mycket bättre. 

Masqurade bal på circa

Sen blev det sommar helt plötsligt 

Vi åkte till Google och standford

Jag och Carro tog med griffin och Ian på en båttur i golden gate park

 

Mobilbilder från när mina pinglor var här

Jag har nu varit här i Cali i ungefär 15 månader. Jag som trodde att jag inte ens skulle klara att vara hemifrån i 1 år. Det är så himla himla lång tid. Så mycket saker har hänt på dessa 15 månader. Jag har förändrats och vuxit otroligt mycket som person. Mitt liv och mina värderingar ser helt annorlunda ut nu jämfört med när jag lämnade Sverige. Dessa månader har dock gått så fort, way too fast. Jag kan inte fatta att jag firade min ANDRA thanksgiving förra veckan. Detta innebär ju också att jag endast har 6 månader kvar. Det är så mycket blandade känslor kring det. Såklart så längtar jag så otroligt mycket efter att bo hemma i mitt eget hus med min egen familj och träffa alla som jag inte har sett på över ett helt år. Men sen så kommer ju allting återgå till det vanliga och min tid här kommer ju bara vara ett minne liksom. Jag vet ju att Sverige alltid finns kvar där hemma men jag har ju hela mitt liv här just nu, det är ju här som är hem nu. Jag har ju så många personer som jag verkligen vill ha mitt liv här. Mina svenska vänner som jag träffat här kommer jag ju garanterat träffa lite nu och då hemma i Sverige sen. Vi har ju redan planer för nästa sommar och om att vi till och med ska flytta ihop i Sverige men alla andra då? Vi kommer ju befinna oss på olika delar av jorden så långt ifrån varandra. Människor som jag träffat daligen kommer jag kanske aldrig någonsin se igen. Känns så konstigt att allt det kommer bytas ut om 6 månader. Eftersom att alla i vårt lilla Sverigegäng (Emma, Carro, Linnéa och Malin) åker hem till våren så har vi bestämt att detta inte ens är tillåtet att prata om före nyår, så hoppas att de inte läser detta. Efter nyår så är det dags att leta ny au pair, för mig att boka in min resemånad och mitt flight till Sverige. Just nu så freakar jag ur och försöker att inte tänka på detta allt för mycket. Här lever vi i en liten bubbla där allt är för bra för att vara sant. Allt är så enkelt. Mina största problem är liksom att få bort fläckar från Ians tröjor. Jag vill pausa tiden nu, det är bra nu. 

 

Eftersom att jag känner mig lite extra nostalgisk och så idag så får det bli såhär alltså:

 

I två veckor har jag haft mina älskade finaste vänner här. Det har varit helt unerbart och så himla himla roligt. Det är så skönt att även fast vi inte setts på ungefär 14 månader så tog det 5 min innan det kändes som vi aldrig varit ifrån varandra. Vi hade för det mesta fullspäckade dagar. Att komma på saker att göra varje dag i två veckor var inte det lättaste men jag tycker att vi lyckades mycket bra med att få ihop både jobb och roliga saker. Orkar inte riktigt skiva allt vi gjorde utan lägger upp bilder istället, för det finns det gott om. Tror att det får bli i två omgångar till och med men bättre sen än aldrig, eller hur?

 

Hallihallå. 

Kan ni förstå att om 6 dagar så står jag på flygplatsen och väntar på mina två favorit tjejer. Kan inte riktigt förstå det tror jag. Det ska bli så himla himla roligt att träffa dem och få visa dem hur jag har det här! 

 

I helgen så var vi i Clearlake, sista gången någonsin för min del. Nästa gång är i juni och då är jag ju tyvärr hemma igen. Det var lite sorgligt att åka därifrån nästan, älskar det stället och vi har haft så otroligt mycket kul där uppe denna sommar. Malin hade med sin selfiestick och tog massor massor med bilder! 

Jag har lagt upp massor med filmer på youtube nu äntligen, fattar dock inte hur någonting funkar?? men jag måste visa dessa alltså. Vet inte om det ens fungerar att se dem men klicka på länken iaf. 

 

 

 Aldrig hade jag för ett år sedan kunnat tro jag den 17 septmeber fortfarande skulle befinna mig hos min familj här i USA och att jag dessutom skulle ha 8 månader kvar av min tid som au pair. Jag har upplevt och gjort så otroligt mycket saker under mitt första år här. Träffat så många underbara människor och vuxit så mycket som person. 

 

I alla fall, jag har ju inte skrivit här på ett tag och massor massor med saker har ju hänt. Ett år i USA som sagt (vilket också betyder ett år med min sköna böna), hängt vid Clearlake, röstat i mitt första val någonsin (vill inte ens gå in på mina tankar om valet. Kan ju säga att jag är glad att jag inte befinner mig i Sverige just nu, vad händer liksom?), Elvira och Cornelia har bokat sina biljetter hit!!!!! så glad att jag spricker, Jessica har varit här från New York och hälsat på och såklart massor av andra saker också. 

 

Upptäckt några nya utsiktsställen. San Francisco är så fint.

 

Och så blev vi bara tre. Lina har åkt hem till Sverige. Dagen vi alla försökt att undvika. Att säga hejdå var typ det jobbigaste någonsin. Att säga hejdå till någon man ser VARJE dag är så himla konstigt. Känns fortfarande som om jag kommer se henne ikväll när vi alla ska ses typ. Jag vet hur mycket hon vill stanna och att det sista hon vill är att åka hem så det gjorde det hela ännu jobbigare. Men hon kommer nog komma tillbaka om någon månad om jag får gissa. Mycket kärlek och mycket tårar har denna vecka bestått av, är helt slut. Cali kommer inte vara detsamma utan vår linis men jag är så glad att det inte är min tur att åka än. Jag ska njuta av mina 9 extra månader och utnyttja dem till fullo. I måndags hade vi hejdå-pool-party för Lina och det blev succé. As rolig kväll som resulterade i ungefär 3 timmars sömn men det var det värt. Åh så jag kommer sakna dig din knasboll. 

 

 

 

 

 

Sitter just nu på min fotoklass. Min sista klass sen är jag klar med alla mina timmar och kan äntligen få mitt visum för nästa år. Så skönt att allt strul är över. Tips till alla framtida au pairer: TA ERA KLASSER I VÄÖDIGT GOD TID. Har steasat ihjäl mig över detta senaste tiden. Förutom att jobbat och gått på college klasser så har jag firat Tysklands vm vinst med massor av glada tyskar, varit på Zoo, haft öroninflammation, varit på Björns goodbye-party, hängt på kullen i oakland och lite annat. 

Jag har kommit fram till att jag hatar att säga hejdå. Det suger. Speciellt att sägA hejdå till mina vänner från andra delar av världen. Vem vet om vi ens ses igen liksom. Jag hatar hejdå och det är alldeles för många av dem just nu. 

 

Zoo med Björn, Rex och Ian. 

 

Utsikt från kullen 

Firat Germany 

Jag gav Ian en gitarr, han tycker om mig lite extra just nu. 

Strandhäng 

Halloj! Ian sover och Charlotte är på camp så tänkte passa på att skriva lite. I torsdags åkte jag med på ännu en familjetrip, denna gång till Santa Cruz. Jag firade 4th of July där med familjen. En kille från Teds fraternity från college gifte sig och det hade en återträff typ. Det var kul i alla fall. Vi åkte på vinprovning på en segelbåt, hade brasor på stranden, surfade, körde vattenskoter, åkte karuseller på boardwalken och lite annat. Charlotte är alltså 7 år och vågar åka ALLA karuseller. Jag var 5 gånger så rädd som hon var dessutom. Hon är verkligen helt galen. 

 

Jag kom hem från Tahoe i lördags och även fast jag bara varit borta en vecka så var det sååå roligt att se mina kära vänner igen haha. De är ju allt jag har här liksom, min familj här borta. I lördags träffade jag Lina och Malin, åkte hem med lite mat och andra godsaker till en sjuk Emma och slutade dagen med att åka in till San Francisco med Malin. 

 

Denna vecka var det Pride vecka här i SF. San Francisco är ju känt för att vara USAs gay stad och det märktes under denna helg. I söndags var det en stor parad inne i stan och det var tusentals människor ute på gatorna. Alla gator var avtängda och det var blockparties i varje gatuhörn. Helt galet och ju galnare du var klädd, ju bättre. (eller inte klädd, tror att lika många var helt utan kläder?!) Inga konstigheter direkt, denna stad är så galet underbar. Jag älskar pride, tycker det är as viktigt och så roligt att så himla många firade det. Här är lite bilder från söndag.

  

Btw, jag har varit i USA i över 10 månader nu har alltså mindre än 2 månader kvar av mitt år. Var har tiden tagit vägen? Jag känner mig så inte klar än. Jag älskar mitt San Francisco och är allt annat än redo att lämna. Jag har absolut gjort rätt val. 

 

 

Hoppas ni hemma hade en super svensk midsommar åt mig! Nästa år firar jag i Sverige. 

Idag plockade vår granne hemifrån upp oss med båt (skulle mer kalla det yatch) upp oss och vi åkte till en strand som låg på andra sidan sjön. Vi solade och badade där hela dagen och nu ikväll så åkte de vuxna på en fest hos grannen och jag är här med barnen. Att ta hand om 5 barn är betydligt mycket mer jobb än 2 alltså. Skulle aldrig klara detta på heltid. Men det gick bra. Vi badade i poolen, spelade Wii och kollade film och nu sover alla och klockan är bara 8.30, inte illa piskat må jag säga. 

4 timmar i baksätet med dessa två, behöver jag säga mer än så?

Och detta är alltså mitt rum. Lever som en kung

En vanlig skog!!!! Har inte sett det på 10 månader. Helt lyrisk. Ska gå på en liten skogutflykt någon dag tror jag

Måste berätta om dagens eller kanske till och med månadens goda gärning jag gjorde idag! På väg hem efter min fotoklass ikväll så såg en tjej som gick i min klass gående efter vägen och såg väldigt lost ut. Plockade upp henne och frågade om hon ville ha skjuts. De visade sig att hon också var au pair och från Sydafrika och endast varit här i 1 månad. Hon skulle gå till Sausalito som typ tar 20-30 min med bil?!? Körde hem henne iaf och sa att jag kunde köra henne nästa gång. Hur snällt var inte det? 

Här är lite bilder som beskriver ganska bra vad jag har haft för mig pp senare tiden. 

Bilbio

Varit med på Skype när Cornelia tog studenten. 

En liten utflykt med Ian 

Världens sötaste bild på mina lovies

 ♡  ♡  ♡ 

Utlåts ut provhytten

Jag hade en super bra födelsedag här i Cali. Jag är så glad att jag har så fina vänner! Malin och Emma kom över med tårta och ballonger och vi hade tårtkalas här. Senare på kvällen åkte jag ut och åt middag med familjen som bara är för gulliga. Jag fick massor av fina presenter! Louise höll en toast för mig vid middagen som var så fin att jag tror att alla fick en tår i ögat. Sen efter middagen kom fler vänner över med paket och Malin hämtade upp mig och vi åkte och kollade på utsikten över SF från ett berg i Tiburon. Vågade dock inte gå ur bilen men det var väldigt fint ändå. 

 

I lördags så var familjen borta hos Grandma so jag hade en middag här med mitt svenska crew. Det var väldigt mysigt! Efter det så åkte vi ut i SF och hade en mycket rolig kväll. Som ni kanske förstår så har jag haft en super bra födelsedag och kunde inte blivit firad på ett bättre sätt. Jag har så fina människor här borta! 

 

 

Jag har alltså hoppat ut ur ett flygplan från 4000 meters höjd. Det var helt gaaaaalet men det bästa jag någonsin gjort! Jag MÅSTE göra om detta alltså. Jag kan inte ens beskriva känslan när man föll ur flygplanet, så himla härligt. AAAH. Något jag velat göra så länge och det var så otroligt mycket bättre än jag kunnat tänka mig. 

Det börjar närma sig dagen med stort D. Fast egentligen så känns det inte så jätte speciellt faktiskt. Att fylla 20 i Sverige är ju något väldigt stort och här är det 21 som gäller, men jag älskar att fylla år så det spelar ingen roll. Jag kan inte förstå att jag fyller hela 20 år dock, när blev jag så gammal? haha okej jag är inte gammal men 20 år känns rätt sort. Jag är ju typ vuxen nu och jag känner mig inte vuxen för fem öre. 

 

Efter varje helg så känner jag att att "det här är den bästa helgen so far". Men den förra helgen nu var verkligen det. Jag hade så roligt från början till slut och mina vänner är ju helt underbara och helt galna så det kan inte bli bättre. Vi åkte till Clear lake på fredag när jag slutade, det ligger typ 2.5 timme norrut, mitt ute i ingenstans ungefär. Det finns en klubb som heter Young Scandinavian club som har en stuga där och anordnar sånna här helger lite nu och då och i helgen var liksom opening party för den här sommaren. Det var kanske runt 150 pers där om inte mer, har inte så bra koll. Vet inte hur jag ska lyckas förklara hur bra helgen var riktigt men om jag säger, 35 grader varmt, vattenskotrar, vattenskidor, sova under bar himmel, bästa gänget och massor av skandinavier - så kanske ni förstår att de bara kan bli succé. Jag hade igen mottaging där uppe så jag gick inte runt med min telefon vilket restulterade i 0 bilder men några andra tog lite bilder i alla fall. 

 

Jag ska strax springa iväg och hämt Charlotte på skolan men tänkte försöka hinna skriva ett litet inlägg innan. Så fort som familjen lämnat och åkt till flygplatsen så var ju allting tillbaka till det vanliga igen, det kändes nästan som att de aldrig varit här typ. Så overkligt. 

 

Har i alla fall fortfarande det så himla bra här borta på andra sidan. Jag jobbar och hänger med alla underbara människor jag lärt känna här. Jag är så glad att jag har alla de människorna här! Ibland tänker jag på att jag aldrig träffat dem om jag inte åkt hit, vilket känns så konstigt. Lägger väl som vanligt upp en bildbomb med vad jag gjort sedan senast, enklast så! 

 

Long time no see må jag säga. Kommer inte ens ihåg när jag senast skrev här men hade tänkt skriva om när familjen var här i alla fall. Och lägga upp bilder, Lovisas bilder. Hoppas det är ok med dig för jag tänker göra det i vilket fall som helst hehe. 

 

Det var heeeelt super super när de var här. Det var så skönt att efter jag slutat kunna åka till deras hus och få ett break och bara hänga med min riktiga familj. Mitt jobb kändes för en gång skull som ett jobb och jag behövde inte bo på jobbet för ett tag. Men det var ju så klart inte det som var det bästa med att de var här, det var ju bara en bonus. Jag tror jag kramade alla kramar som fanns ut ur Melker. Så mysigt att ha alla här och att faktiskt kunna krama om dem på riktigt. 

 

De kom på en måndagkväll och då mötte jag och Malin dem på flygplatsen. Det var verkligen super konstigt att se dem. Men oooo så roligt.