Livet som au pair
Att vara en au pair är som att leva livet på könslomässig bergodalbana. När det går från att ena dagen vara uppe på toppen och livet är fullkomligt underbart till att man ifrågasätter om det verkligen är värt det och om man verkligen klarar detta är det inte helt lätt att hänga med. Igår var inte en bra dag. Hela eftermiddagen var helt kaos. Jag orkar inte ens gå in på allt som hände men c och hennes kompis hade bestämt sig för att göra det extra svårt för mig. Som om det inte räckte så klämde jag mitt finger rätt illa mitt uppe i alltihopa också. Jag var så arg och less till slut att jag inte ens visste vad jag skulle säga. Just vid dessa tillfällen är det otroligt svårt att befinna sig så långt hemifrån och så långt ifrån alla man skulle behöva just då.
Som tur är så är de flesta dagarna inte så här. De flesta dagarna befinner jag mig i mitt lyckorus och de dagarna gör att det är så värt det, alltihop.
En så bra bild, dag och vänner. Den här bilden gör mig så glad ♡
Kommentarer
Eva Lundgren säger:
Hej Emelie
Ja visst är det upp och ner på dagarna, som du skriver så är det inte en dans på rosor alla dagar och det har nog varit tråkigt det också om allt varit på topp varje dag. Som jag skrivit till dig tidigare så är det i uppförsbackarna som motorn i bilen(kroppen) testas vad den går för. Tänk om livet bara varit en härlig utförsbacke, vad trist det skulle ha varit, det är åt alla motgångar som kommer med gämna mellanrum som man testas och efteråt kan skratta eller le åt.
Kram på dig älskade Barnbarn
Farmor och Farfar
Trackback